mobil

by

Telefonterror

Jädra telefon till att ringa! Ja, hallå! Det är Bertil !
-Hej. Jag heter Sara och ringer från Phone House. Stör jag?
-Njaäää…….
-Vad bra. Får jag fråga vad du har för telefon och hur gammal den är?
-Tja. Det är en så´n där svart i bakelit från 53 tror jag. Ärvde den efter en gammal faster.
-Har du ingen mobil?
-Joo. Det ligger nog en gammal på vinden.
-Vad är det för märke?
-Hmm….Brio tror jag den hette.
-Brio?!
-Ja den hängde över dotterns säng när hon var liten. En så´n där med hästar på.
-Haha. Nej, jag menar en mobiltelefon. Den här veckan har vi ett finfint erbjudande. Tecknar ni ett abonnemang får ni en Iphone5 på köpet för bara 425 kronor i månaden. Fria mess och samtal under 24 månader ingår.
-Vad ska jag med en så´n till?
-Ja men. Det är ju jättebra att ha. Tänk om ni går på stan och behöver ringa efter en taxi?
-Flicka lilla! Jag har sex kilometer till stan och så jävla mycket sladd orkar jag inte bära på!
-Ehh….Den är sladdlös……
.
-Hur kommer rösterna in i den då? Har den nummerskiva?
-Va! Nej det den nya modellen med touch funktion. Ni kan ringa, surfa och messa. Alltså skicka små meddelande och dela filer.
-Det där med filer skiter jag i. Jag har en gammal rasp i vebo´n. Det räcker! Ingår penna?
-Ehh…vadå penna!?
-Ja jag måste ju för fan kunna skriva ett meddelande! Kulspets eller blyerts?
-Öööö….man trycker liksom bara på skärmen……
-Hur vet den vad jag vill skriva då?
-Mee…öö. nu…ja…ehhh. Jag tror att vi struntar i det hela. Ny teknik är kanske inte er stora styrka.
– Nääe. Jag klarar mig gott på min bakelit 53:a!
-Tack i alla fall för att jag fick uppta er tid. Adjö.
-För all del,adjö!
Från Per i Bäsingebo
by

Mobiltelefonavvänjning

Efter en MYCKET tröttsam dag sätter sig en kvinnlig tågpendlare tyst ner på sätet och blundar för att försöka få en tupplur.

När tåget rullar ut från stationen, tar killen som sitter bredvid henne fram sin mobil och börjar prata med hög röst:
-”Hej, älskling. Det är Eric. Jag är på tåget” – ” Ja, jag vet att klockan är halv sju och inte halv fem, men jag hade ett långt möte”…..”Nej, älskling, inte med den blonda från finansministeriet. Det var med chefen.”

”Nej, älskling, du är den enda i mitt liv, självklart, jag är så säker på det, jag svär.”

Femton minuter senare sitter han fortfarande och pratar högljutt – forfarande samma ämne.

Nu hade den kvinnliga pendlaren fått nog. Hon lutar sig fram till honom och säger nära telefonen: -”Eric! Lägg nu på och kom tillbaka till sängen, det är kallt här!”

Eric använder inte sin mobiltelefon offentligt längre!……….

Bidrag  från Paul i Provence