Kategoriarkiv: 2 JOKES

Ripjakt i Lappland

 publicerad första gången 2004

En känd advokat från Stockholm hade givit sig upp på jakt i en avlägsen trakt i Lappland. Han hade genast tur och sköt två ripor i samma salva, vilka dock trilla ned på ett fält på andra sidan av ett renstängsel.

När advokaten skulle klättra över stängslet dök en äldre same upp bredvid honom på sin skoter och frågade:
– Men va fan håll tu på me?

– Jag sköt två ripor som föll ned här på fältet och nu skall jag hämta dem.

– Te här he ä min mark, å tu få int kom öfer tängslet!

Advokaten blev mäkta indignerad och sa:
– Du, jag är en av de bästa advokaterna i Sverige, och om du inte låter mig få riporna, så stämmer jag dig och tar allt du äger!

Med ett leende svarade den gamle samen:
– Tu tjänner nok int till hur fi löse tvister i Norrpotten. Små meningsskiljaktigheter som ten hä ortnar fi me ten Norrpottniska tresparksregeln.

Advokaten som aldrig hört talas om den Norrbottniska Tresparksregeln frågade:

– Vad är det för regel?

– Jo, då tvisten uppstått på min mark, så sparka ja dig först tre kånger, å sedan sparka tu mig tre kånger å så fidare till tess ten antre ger upp.

Advokaten tänkte snabbt igenom den föreslagna tävlingen och beslutade att han nog ganska lätt skulle vinna över den gamle mannen och meddelade att han accepterade den lokala seden.

Samen steg av skotern och fram till advokaten. Den första sparken landade, med all tyngd från den stålhätteprydda skoterkängan, mitt i advokatens skrev och fick honom ned på knä. Den andra sparken träffade i mellangärdet och advokatens senaste måltid fick en gratisresa uppåt. Advokaten stod nu på alla fyra och samens tredje spark träffade rakt i baken och sände honom huvudstupa ned i en hög med färsk renspillning.
Advokaten uppbringade all sin viljestyrka och kraft och lyckades komma på fötter.
När han torkade sitt ansikte med sin jackärm sa han:
– Okej, din gamla sate, nu är det min tur.

Den gamle samen log och sa:
– Nä, ja ger mig, tu kan ta riporna

Hästarslen och rymdraketer

Publicerad första gången 2014

Så här i rymdtider mellan uppskjutna
uppskjutningar, dockningar och rymdpromenader finnas anledning att reflektera lite över vilka faktorer som egentligen styr teknikutvecklingen.
Det är inte alltid den är fullt så genomtänkt och strukturerad som vi tror
– ibland är det traditionella inflytandet avgörande. Detta belyses i
följande skröna som är saxad ur en blogg ägd av ”Chefsingenjören”:

Standardspårvidden för järnväg i USA är 4 fot och 8,5 tum. Det är ett lite udda mått, eller hur?
Men varför valde man då detta som standardmått?
Jo, därför att det var så de byggde järnvägarna i England och det var
utvandrade engelsmän som konstruerade järnvägarna i USA.

Varför byggde då engelsmännen på detta sätt?
Det var därför att de första järnvägslinjerna byggdes av samma arbetare som byggde spårvägarna (före järnvägens tid) och det var detta standardmått de använde.

Men varför använde de just detta mått?
Därför att arbetarna som byggde spårvagnar använde samma formar och verktyg som de använde när de byggde hästvagnar. Okej!

Men varför hade hästvagnarna just denna spårvidd?
Jo, för om man försökte använda en annan spårvidd så gick hjulen sönder när man färdades på vägarna i England, som hade detta avstånd mellan hjulspåren.

Nå, vem byggde då dessa gamla vägar med djupa hjulspår?
Det var romarna som byggde de första större vägarna i Europa (och i
England) för sina trupper. Vägarna har använts ända sedan dess.

Ok, men hjulspåren då?
De romerska triumfvagnarna formade i begynnelsen hjulspåren, spår som alla sedan fick anpassa sig till för att inte förstöra sina vagnar. Eftersom triumfvagnarna var tillverkade för romarriket hade alla exakt samma spårvidd.

Standardspårvidden 4 fot och 8,5 tum för järnväg i USA härstammar alltså från de ursprungliga specifikationerna för en triumfvagn i romarriket.

Länge leve byråkratin! Så nästa gång du får en specifikation i din hand och undrar vilket ”hästarsle” som författat den, kan du vara inne på rätt spår.
Ty de romerska triumfvagnarna byggdes precis så breda att två hästbakar fick plats i bredd mellan skaklarna.

Nu kommer snart poängen…

När du ser en Space Shuttle på avfyringsrampen på KennedySpaceCenter  så sitter det två stora raketer på ömse sidor om den stora bränsletanken. Det är massiva startraketer, s.k. SRB-raketer. Dessa tillverkas av företaget Thiokol vid deras fabrik i Utah. Ingenjörerna som konstruerade dessa startraketer hade
föredragit om de kunde ha gjorts lite bredare, men raketerna måste
transporteras med järnväg från fabriken till Kennedy Space Center. Nu råkar det vara så att järnvägen från fabriken går genom en tunnel i bergen.

Startraketerna fick inte vara bredare än att de kom genom tunneln. Tunneln är lite bredare än järnvägsspåren, och järnvägsspåren, kommer du kanske ihåg, är lika breda som två hästbakar.
Designen av en synnerligen vital del i världens mest avancerade
transportmedel har alltså bestämts av bredden på ett ”hästarsle” för över 2000 år sedan.

Och du som trodde att ”hästarsle” bara var ett tråkigt skällsord!

Bonden, fåret och konsulten

ursprungligen publicerad 2014

En bonde står och passar en stor flock får, som betar på fjället. Då kommer plötsligt en splitter ny BMV på vägen nedanför. En ung man i Broni kostym, Gucci skor, Ray Ban solglasögon och YSL-slips sticker ut huvudet ur bilen och ropar till bonden:
Om jag räknar ut hur många får du har på betet, kan jag ta med mig ett av fåren då?
Bonden tittar på killen och på den spridda flocken med får och svarar:
Det verkar rimligt. Okej för mej.


Killen kör fram BMW:n till bonden och tar fram en Dell Notebook, slänger upp den på motorhuven och öppnar laptopen. Med hjälp av Nokias senaste 3G-telefon kopplar han upp sig mot en Nasasida på Internet. Han kontaktar ett GPS-satellitnavigationssystem, hämtar den exakta positionen och matar in den i en annan Nasasatellit. Denna skannar betesområdet med ultrahögupplösningskamera. Så öppnar han den digitala bilden i Adobe Photoshop och exporterar den till ett annat ställe på Internet, Image Processing Facility i Hamburg. Inom några sekunder få han ett e-postsvar i retur till sin Palm Pilot och där står det: Picture processed and data stored.
Så loggar han in på en MS-SQL databas via ODBC och kopplar upp ett Exceldokument med flera hundra avancerade formler. När detta är gjort kör han alla data genom e-posten till en Xircom och på ett ögonblick får han respons. Avslutningsvis skriver han ut en flersidig fyrfärgsrapport på sin miniatyr-hitech HP Color Laser Jet och kastar ett öga på sista sidan:
Du har exakt 1586 djur, säger han.


Faan, det stämmer. Du kan ta med ett av fåren.
Så tittar han på killen som går runt för att välja ut ett får. Han får jobba lite för att få ner vinsten i bagageluckan på BMW:n.
Då säger bonden:
Du, om jag kan säga exakt vad du jobbar med, kan jag då få tillbaka fåret?
Killen tänker en stund och säger sen att det verkar fair och okej.


Du är konsult, säger bonden.
Stämmer säger killen. Hur sjuttsingen kunde du veta det?


Det var inga problem. Du kom hit utan att någon hade bett dej. Sedan skulle du ha betalt för något, som jag redan visste. Du erbjöd dej att jobba med en fråga som ingen hade ställt. Dessutom vet du inte ett skit om den här branschen, så jag vore tacksam om du ville öppna bagageluckan och ge tillbaka min hund.

Från broder Lars