publicerad första gången 2004

En känd advokat från Stockholm hade givit sig upp på jakt i en avlägsen trakt i Lappland. Han hade genast tur och sköt två ripor i samma salva, vilka dock trilla ned på ett fält på andra sidan av ett renstängsel.

När advokaten skulle klättra över stängslet dök en äldre same upp bredvid honom på sin skoter och frågade:
– Men va fan håll tu på me?

– Jag sköt två ripor som föll ned här på fältet och nu skall jag hämta dem.

– Te här he ä min mark, å tu få int kom öfer tängslet!

Advokaten blev mäkta indignerad och sa:
– Du, jag är en av de bästa advokaterna i Sverige, och om du inte låter mig få riporna, så stämmer jag dig och tar allt du äger!

Med ett leende svarade den gamle samen:
– Tu tjänner nok int till hur fi löse tvister i Norrpotten. Små meningsskiljaktigheter som ten hä ortnar fi me ten Norrpottniska tresparksregeln.

Advokaten som aldrig hört talas om den Norrbottniska Tresparksregeln frågade:

– Vad är det för regel?

– Jo, då tvisten uppstått på min mark, så sparka ja dig först tre kånger, å sedan sparka tu mig tre kånger å så fidare till tess ten antre ger upp.

Advokaten tänkte snabbt igenom den föreslagna tävlingen och beslutade att han nog ganska lätt skulle vinna över den gamle mannen och meddelade att han accepterade den lokala seden.

Samen steg av skotern och fram till advokaten. Den första sparken landade, med all tyngd från den stålhätteprydda skoterkängan, mitt i advokatens skrev och fick honom ned på knä. Den andra sparken träffade i mellangärdet och advokatens senaste måltid fick en gratisresa uppåt. Advokaten stod nu på alla fyra och samens tredje spark träffade rakt i baken och sände honom huvudstupa ned i en hög med färsk renspillning.
Advokaten uppbringade all sin viljestyrka och kraft och lyckades komma på fötter.
När han torkade sitt ansikte med sin jackärm sa han:
– Okej, din gamla sate, nu är det min tur.

Den gamle samen log och sa:
– Nä, ja ger mig, tu kan ta riporna