Kategoriarkiv: 9 Underhållning

En läsvärd historia

publicerad första gången 2013

10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans.

Notan blir 1000 kr.
Notan delas på samma sätt som skatt betalas i Sverige:
– De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
– Den 5:e betalar 10 kr
– Den 6:e betalar 30 kr
– Den 7:e 70 kr
– Den 8:e 120 kr
– Den 9:e 180 kr
– Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr
De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr.

En dag säger restaurangägaren:
– ”Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i
fortsättningen”.
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer.

Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra?

Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De
inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr.

Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala.

Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis.

Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat…
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!

– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.

– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.

– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!

De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.

Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr…

Ett bidrag från Gunnar Å och påmind om av flera senaste tiden

Hästarslen och rymdraketer

Publicerad första gången 2014

Så här i rymdtider mellan uppskjutna
uppskjutningar, dockningar och rymdpromenader finnas anledning att reflektera lite över vilka faktorer som egentligen styr teknikutvecklingen.
Det är inte alltid den är fullt så genomtänkt och strukturerad som vi tror
– ibland är det traditionella inflytandet avgörande. Detta belyses i
följande skröna som är saxad ur en blogg ägd av ”Chefsingenjören”:

Standardspårvidden för järnväg i USA är 4 fot och 8,5 tum. Det är ett lite udda mått, eller hur?
Men varför valde man då detta som standardmått?
Jo, därför att det var så de byggde järnvägarna i England och det var
utvandrade engelsmän som konstruerade järnvägarna i USA.

Varför byggde då engelsmännen på detta sätt?
Det var därför att de första järnvägslinjerna byggdes av samma arbetare som byggde spårvägarna (före järnvägens tid) och det var detta standardmått de använde.

Men varför använde de just detta mått?
Därför att arbetarna som byggde spårvagnar använde samma formar och verktyg som de använde när de byggde hästvagnar. Okej!

Men varför hade hästvagnarna just denna spårvidd?
Jo, för om man försökte använda en annan spårvidd så gick hjulen sönder när man färdades på vägarna i England, som hade detta avstånd mellan hjulspåren.

Nå, vem byggde då dessa gamla vägar med djupa hjulspår?
Det var romarna som byggde de första större vägarna i Europa (och i
England) för sina trupper. Vägarna har använts ända sedan dess.

Ok, men hjulspåren då?
De romerska triumfvagnarna formade i begynnelsen hjulspåren, spår som alla sedan fick anpassa sig till för att inte förstöra sina vagnar. Eftersom triumfvagnarna var tillverkade för romarriket hade alla exakt samma spårvidd.

Standardspårvidden 4 fot och 8,5 tum för järnväg i USA härstammar alltså från de ursprungliga specifikationerna för en triumfvagn i romarriket.

Länge leve byråkratin! Så nästa gång du får en specifikation i din hand och undrar vilket ”hästarsle” som författat den, kan du vara inne på rätt spår.
Ty de romerska triumfvagnarna byggdes precis så breda att två hästbakar fick plats i bredd mellan skaklarna.

Nu kommer snart poängen…

När du ser en Space Shuttle på avfyringsrampen på KennedySpaceCenter  så sitter det två stora raketer på ömse sidor om den stora bränsletanken. Det är massiva startraketer, s.k. SRB-raketer. Dessa tillverkas av företaget Thiokol vid deras fabrik i Utah. Ingenjörerna som konstruerade dessa startraketer hade
föredragit om de kunde ha gjorts lite bredare, men raketerna måste
transporteras med järnväg från fabriken till Kennedy Space Center. Nu råkar det vara så att järnvägen från fabriken går genom en tunnel i bergen.

Startraketerna fick inte vara bredare än att de kom genom tunneln. Tunneln är lite bredare än järnvägsspåren, och järnvägsspåren, kommer du kanske ihåg, är lika breda som två hästbakar.
Designen av en synnerligen vital del i världens mest avancerade
transportmedel har alltså bestämts av bredden på ett ”hästarsle” för över 2000 år sedan.

Och du som trodde att ”hästarsle” bara var ett tråkigt skällsord!