Så här är det

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 30-talet , 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.Våra sängar var målade med blybaserad färg.
Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen – ingen hade mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar – i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.

Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!
Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden – bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter.

Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.

Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och
ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Om du är en av dem. Grattis!!!

Sänd detta vidare till andra som upplevde den stora lycka att växa upp som barn…

Det goda livet är vårt!! 

Ett bidrag från Rurik the doc

DO NOT MESS WITH OLD GUYS ¤¤¤

Yesterday  I  had an appointment to see the urologist for a Prostate
exam.  Of course I was a  bit on edge because all my friends have
either  gone under the knife or had those pellets implanted…….

The  waiting room was filled with  patients.

As I approached  the receptionist’s desk, I noticed that the
receptionist was a large unfriendly woman who looked like a Sumo
wrestler.  I gave  her my name.

In  a very loud voice, the receptionist  said, ”YES,  I HAVE YOUR
NAME HERE,… YOU  WANT TO SEE THE DOCTOR ABOUT IMPOTENCE,  RIGHT?”

All the  patients in the waiting room snapped their heads around to
Look at me,  a now very embarrassed man, but as usual, I recovered
quickly, and in an equally loud voice replied,  ………

’NO!….  I’VE COME TO ENQUIRE ABOUT A SEX CHANGE  OPERATION, BUT  I DON’T WANT THE SAME DOCTOR THAT DID YOURS!”

The room erupted in applause!

DON’T MESS WITH OLD GUYS!!!!!!

From Anders in Viken

Another one..DO NOT MESS WITH ,,,

The Honeymooners ¤¤¤

Roger, 85, married Jenny, a lovely 25 year old.


Since her new husband is so old, Jenny decides that after their wedding she and Roger should have separate bedrooms, because she is concerned that her new but aged husband may over-exert himself if they spend the entire night together.

After the wedding festivities Jenny prepares herself for bed and the expected knock on the door.

Sure enough the knock comes, the door opens and there is Roger, her 85 year old groom, ready for action. They unite as one.

All goes well, Roger takes leave of his bride, and she prepares to go to sleep.

After a few minutes, Jenny hears another knock on her bedroom door, and it’s Roger. Again he is ready for more ’action’. Somewhat surprised, Jenny consents for more coupling.

When the newlyweds are done, Roger kisses his bride, bids her a fond good night and leaves.

She is set to go to sleep again, but, aha, you guessed it – Roger is back again, rapping on the door and is as fresh as a 25-year-old, ready for more ’action’.  And, once more they enjoy each other.

But as Roger gets set to leave again, his young bride says to him, ’I am thoroughly impressed that at your age you can perform so well and so often. I have been with guys less than a third of your age who were only good once. You are truly a great lover, Roger.’

Roger, somewhat embarrassed, turns to Jenny and says: ’You mean I was here already?’

The moral of the story:
Don’t be afraid of getting old, Alzheimer’s has its advantages.

A Contribution from Paul in Provence