ursprungligen publicerad 2009 och republished midsommarafton 2020 pga det stora intresset
En liten snaps till sillen brukar sitta bra och ordna så att matsmältningen fungerar
Det erinrar mig om att varje snaps har ett namn Helan och Halvan och möjligen Tersen tillämpas vanligen idag och Kvarten och Kvinten kanske inte så ofta drickes nuförtiden men sen börjar kanske minnet svikta ..
Efter att ha efterforskat i Kongliga Maskinsektionens sångbok på KTH*** från 60talet och vidare med hjälp av min broder Gunnars arkiv från Medicinarnas motsvarande ritualer i Umeå har vi kommit fram till att följande ordningsföljd bör vara gällande.
SUPORDNING ENLIGT GAMMAL TRADITION
1.Helan
2.Halvan
3.Tersen
4.Kvarten
5.Kvinten
6.Rivan
7 Septen
8.Rafflan
9.Rännan
10.Smuttan
11.Smuttans unge
12.Femton droppar
13.Lilla Manasse
14.Lilla Manasses bror
15.Kreaturens återuppståndelse
16 aboslut sista supen
17 den bleka dödens dryck
Rafflan , Rännan , Smuttan och Smuttans unge brukade infalla till nattamaden-den verkliga höjdaren namnmässigt är ”Kreaturens återuppståndelse” som tydligen skall intages vid sjutiden på morgonen- ett märkligt namn som nog ingen av naturliga skäl har något minne av men som ändå upptecknats av någon fortfarande skrivkunnig då man nått så långt. De sista två antagligen framåt förmiddagen …för de som fortfarande lever…
I sångboken från 1962 finns 21 st supnamn där det tillkommer ”klacken” ,loppsupen, styrkesupen, ”tuppsupen”, aptitsupen, kaffesupen och fisksupen men dessa är inte inordnade i den logiska ordning bror min och jag kunde enas om.Dessutom omnämnes ett antal ”mellanbindare” och några toddar.
För att citera Kongl Msektionens sångbok från 1961 som är utgiven i 50 numrerade exemplar varav jag har nummer 51 är slutorden
Förutom ovan namnade 24 supar finns tre sk mellanbindare och två toddar
VAD DÄRUTÖVER ÄR KAN MÖJLIGEN URARTA I RUMMEL OCH BÖR DÄRFÖR UNDVIKAS är skrivet i sångboken men med tillägget:
” i ovanstående 24 supar och tillhörande mellanbindare och toddar tillkommer dessutom kyrksupen,tankeställaren,handelssupen och släpsupen och Ostsupen förståss som jag glömde först….totalt 29 namnade supar förutom ett antal mellanbindare och toddar
Det var tider det…
fotnoter
*** Kongliga Tekniska Högskolan i Stockholm var fadder till LTH Lunds Tekniska Högskola som startade 1961 och dessutom alltid var steget före #Chalmers i Göteborg nån teknisk institution … som i sin tur låg knappt före #Handels**** i Stockholm som populärt ställe att studera vidare på 60-talet
**** Vanligt på 60talet var att studera samtidigt på KTH och Handels av teknologer på KTH det fördröjde studierna på KTH ett till två år men som gav en meriterande en dubbelexamen om man var KTH student,. Ingen ens försökte på Handels att studera på KTH samtidigt som förklarar rankingen.
Du har glömt ostsupen
”Kreaturens återuppståndelse” borde det rätteligen heta, det är nämligen en ordlek på den latinska trosbekännelsens näst sista artikel: ”Credo in… resurrectio animarum…”, ”Jag tror på… själarnas återuppståndelse…”. Vilken språkvetare som helst kan upplysa om att ”r” och (kakuminalt) ”l” korresponderar. Det är bara det att ”resurrectio animalum” betyder ”djurens återuppståndelse” – eller ”kreaturens”, om man så vill.
Var hittar du en latinsk trosbekännelse med den lydelsen? Själens uppståndelse sägs ingenting om i den trosartikel du hänvisar till, där står Credo in resurrectionem (det är ackusativ, inte nominativ som resurrectio) carnis (dvs köttets = kroppens.
Om animal skulle nämnas skulle den rätta formen vara ’animalium’ och inte ’animalum’ så det räcker inte med att förväxla l och r.
Jag tror att ’kreaturen’ i det här fallet snarare är en försvenskning av creatura, dvs skapelsen, det vill säga allting. På den avlägsna tid då vanan att skåla på detta sätt uppkom var ju studenter hemma i latinet och kunde också hantera det lite lättsinnigt.
Jag tvivlar inte på att man även vitsade på att ’kreaturen’ associerar till boskapen, men jag tror inte att det var lika entydigt så som det skulle bli idag om någon ville skåla för just djurens återuppståndelse.
Jag hamnade på denna sida därför att ämnet snapsvisor var uppe i P1:s program Snedtänkt idag och frågan om Lilla Manasse ställdes. Allusion på en bibelbok, vilket jag nyss har påpekat på programmets Facebooksida.
Tack för din kompetenta kommentar
Korrespondensen ”r” och kakuminalt ”l” illustreras lämpligen på svenska i skillnaden mellan skriftspråk och dialekt – uttrycket, snarast åthutningen ”Hör du, du!” blir på talspråk i många delar av Sverige närmast ”Höllöh!”.
Avslutningen på den latinska trosbekännelsen är ”…et in vita aeterna”, ”och ett evigt liv”. I den radda av snapsnamn jag fick lära mig (Uppsala, 1990-tal) var de två sista snapsarna just ”Kreaturens återuppståndelse” och ”Ett evigt liv”.
Tack för denna sakkunskap på högsta nivå det uppskattas verkligen
Bock för latinet även här: … et in vitam aeternam heter det, vita aeterna är nominativformen,
Måste jag påpeka eftersom admin tror att ditt inlägg var ’sakkunskap på högsta nivå’.
🙂
Nu blev det så . ChatGPT fanns inte 2021 som säkert hittat grammatikfelet men det förtar inte sakkunskapen då budskapet inte går att missa med ett litet obetydligt grammatikfel som bara stör som en främmande brytning,
Tänk om vi fått lära prata oss att prata ett språk först och tagit grammatiken sen den pedagogiken passar betydligt bättre i språkinlärning och grammatikfel kan man stå ut med. Att våga göra fel är den största drivkraften i den egna språkutvecklingen inte lärare med pekpinnar som drillar ramsor för att vi ska komma ihåg korrekta grammatica